.

Idag va det dags att ta ett sista farväl av morbror..

Jag vill inte gå in så djupt på detaljer för att visa respekt för alla anhöriga..

Men trots att snön vräkte ner så kom solen under hela stunden inomhus, o snön tog ett uppehåll när vi körde mot kyrkogården..

 

Vackra o sorgsna tal har hållts, underbara blommor var sända och tillsammans klarade vi denna tuffa stund..

 

Jag och syster skrev hans dikt i dödsannonsen, och jag gav mig f**n på att jag skulle läsa den för honom..

Och det kändes otroligt bra att jag klarade det..

 

Det är jättejobbigt att se sina nära o kära vara ledsna..

O jag hoppas det dröjer läääääääänge innan jag ska behöva gå på en begravning igen...

 

Ibland undrar man varför man föds, när man ändå bara får ett liv till låns o alla man älskar slits ifrån oss..

Man får vara med om så mkt lycka, ondska o sorg som man bearbetar o hantera dagligen, för vad?

Det måste ju finnas en mening med allt vi gör..?!

 

Det finns ju ett slags liv efter detta oxå..

Där vi alla möts igen..

 

Kan inte säga att jag vet det, men jag hoppas det!

 

En stor, varm kram till er alla som va med idag o som gjorde den så vacker trots all sorg o tårar..