När man har tröttnat på sig själv..

När man går in på gymmet o möts av sin egen spegelbild, tänker för några få sek "shit, vilka armjävlar jag har" o gillar det..
Men sen inser man efter en liten stund att det inte är muskler, det är fett..
Fett som dinglar när rör på armnarna..
Suck..
 
Sen fortsätter skiten vidare..
man ska slå hammarslag i mitzarna o hela min "lösa" kropp förflyttas från sidan till sida för varje slag..
Armhävningarna som jag förr gjorde lätt som en plätt är en plåga.
Konditionen är lika med noll o så fort flåset är igång är jag rädd för att jag ska få svårt för att andas som för några veckor sedan..
 
När jag är där säger jag åt mig själv "sluta förstör din kropp, du gillar ju detta"
I den salen är allt så magiskt o så jävla peppande..
Men i verkliga livet är allt så mkt svårare..
 
Ni vet känslan av att sitta framför datorn en kväll o beställa kläder, men är i en liten bubbla o vill ha allt..
sen vaknar man upp dagen efter o undrar varför i helsike man skulle beställa så onödigt mycket..

Typ så är det..
Man är taggad kvällen innan  o när man vaknar upp är man en annan människa o försöker hitta tillbaka till den man va dagen innan..
 
Äsch, svårt att förklara..
 
Jag vet bara att jag är trött på mig själv på många sätt o önskar  att jag ska hitta nya tankesätt o energi att bli till något bättre..
 
Down down in black...
But I will be back!!
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0