.

Eller att ge upp till 120%...

 

Varför går det plötsligt så sjukt bra, jag ger allt o lyckas bättre än jag tror..

Sen, när jag är på toppen av berget jag kämpat mig upp på, ja då trillar jag pladask på marken igen..

O vägen tillbaka känns så sjukt lång..

 

Jag tränar, kroppen kämpar, men hjärnan har slutat fungera totalt..

 

Varför kan man inte köra i 80% o vara nöjd med det, o "unna" sig den där lyxen "då o då" o ändå kämpa vidare..

 

Jag kan inte lägga 100%, då tröttnar jag o det "förbjudna" blir så enormt saknat..

Men det "förbjudna" blir så förbannat vanligt o tar över mig o min skumpna hjärna totalt..!!

 

Jag tränade pump ikväll, årets första pass..

Det gick hyffsat, men inte ens där sa hjärnan "hell yeah" som den brukar göra..

 

 

Det gick ju så bra, dagarna va knappt en utmaning längre utan flöt på som om det va så självklart..

Varje pass va ett steg närmare målet..

Varje svettdroppe va ett bevis på att jag lyckades med något bra..

 

Jag är bitter, o vems fel är det?

MITT, ingen annans, bara lilla jag som misslyckats, igen..

 

Jag går o lägger mig o hoppas att jag vaknar på bättre humör o klarare tankar!

 

Usch för socker..

Usch usch usch!!