.

Har under två nätter legat o tänkt av o an över hur jag ska säga vid ett sista farväl på dagens begravning..

Ibland har det varit på tok för långt, så långt att jag glömt bort vad jag sagt..

Ibland för kort för min eget samvete..

Så jag bestämde mig tillslut o malde det om o om igen på vägen ner till Vrum...

 

Va rädd för att jag inte skulle få fram ett ord..

Men vi hann sitta en lång o fin stund så de värsta tårarna hann falla o jag laddade inombords...

När jag reste mig från stolen, o det va min tur så darrade knäna, pulsen slog så hårt att jag hörde det i öronen..

Men jag sa det, jag sa allt jag ville o jag är otroligt lättad över det..

 

Det va en fin stund, o många av hans favoritlåtar spelades o det fick oss till ett litet leende några ggr...

Jag såg honom sitta där i soffan, höja lite extra på sterion när Smokie, gasolin o Kenta spelades..

 

Förhoppningsvis mår han bra idag o slipper alla plågor o hinder...

Ladda upp ordentligt mannen, en dag kommer jag o berättar mina galna minnen för dig som du alltid gjorde för mig..

 

Goaste du!