.

Vaknade o kände mig fortfarande bakfull..
Cyklade till jobbet i strålande höstsol o vägen kändes ovanligt lång..

Gick ner o började dagens arbetstimmar o kände mig totalt slut o inte alls pigg på att vara trevlig mot kunderna..

Men bara att le sina fejkleenden o sucka sedan..

Gick hyffsat bra efter lunchen o jag tror både jag o A helst hade velat däcka i en soffa:D

Undra hur L har mått idag? :P
Det får vi nog veta imorgon...

Har lagat mat, diskat, vattnat blommorna o sitter nu i soffan o känner mig opepp på det mesta...

Dagen gick inte som planerat o här sitter man allmänt fet o deppig...

Någon som vet hur jag hittar tillbaka mitt jävlar-anamma?
Tips tack..

Det hjälper ju tydligen inte att stå o sucka åt sin spegelbild..

Jag älskar att träna, känslan jag har på gymmet är härlig..
o känslan jag har när jag cyklar därifrån är lycka!
Men när den onda djävulen skriker efter socker o skräpmat så stänger jag av allt o äter utan att tänka..

Jag vill tillbaka till mina 62 kg, jag vill tillbaka till mina fina armar o min så gott som fasta mage o allmänt godkända kropp..

Jag vill ju, mer än något annat..
Så varför kämpar jag inte då??

Bläääää...!!