.

Då va det söndag, o jag har varit ledig i 23 dagar..

Jag har fyllt dom med Norgeresa, trevlig grillkväll med kollegorna, Virserums marknad, shoppingresor, Besök hos familjen fågel i Jkpg, fina vänner, god mat, svampletande o allmänt lata dagar.

Dock blev det ingen Ölandsresa som jag hade hoppats på..

Men vem vet, kanske blir det en innan året är slut.

 

Hela hösten kommer vara full av resor o annat "udda"..

Nästa helg blir de Kalmartripp till fina S, under september kommer jag jobba några veckor i Jkpg med hotellboende, i Oktober blir det en vecka i Portugal med syster, Förhoppningsvis "en skam för Sverige" med Magnus Betnér i Växjö med A,  Eventuelt en truckutbildning i Gbg i november, o kanske  även en Volbeat-konsert på scandinavium senare samma månad..

 

Jag är inte så berest då jag är lite för hemmakär o har en kraftig släng av resfeber, o fixar jag detta året med alla dessa äventyr ska jag klappa mig ordentligt på axeln i slutet av året...

 

Jag väntar även med spänning på mitt samtal med Olle imorgon, risken/chansen är att jag kommer bli tvungen att åka till Vvik på kontroll innan jag får mer besked.

Men om jag får ta sprutorna igen så är ganska mycket löst, om inte så vet i fan hur detta ska sluta..

Jag låg här om kvällen o tänkte..

Om min rygg hade förändrats så pass som den "borde" gjort på 30 år, redan efter 3 år..

Hur ser den då ut om ytterligare tre år?

Hur ser jag ut då?

Om jag bara kände stelhet hade det varit hälften så jobbigt, det är värken o alla nerver som är i kläm som är det stora besväret..

Jag vet att jag inte ska tänka så här, men tänk OM jag tappar förmågan att kunna jobba normalt, tänk om jag blir tvungen att sjukskriva mig?

Hur skulle det se ut?

Tänk om jag inte hinner fylla 40 innan jag är sjukpensionär?

Ne fy fan..

Då plågas jag hellre fysiskt än psykiskt...

 

Jag har tränat ett pass på tre veckor, o förstår att det har med det o göra oxå.

Att jag inte hålller igång..

Men bara den senaste veckan har massor blivit sämre..

O det är de som är otäckt.

Jag gick utan spruta i nästan ett halvår utan problem, o va happy för det, men sen sa det bara PANG o allt kom tillbaka med kanonfart..

 

Det som är så sjukt ledsamt är att jag redan känner mig nedstämd, opepp o irriterad..

Jag är inte typen som vill gnälla, jag vill vara den spralliga Pila som jag va innan..

Inte den som suckar o sitter o grubblar..

 

Nåja, finns det någon som känner för att byta kropp så hojta till...:)

 

Igårkväll satt jag på datorn o hittade en jättefin staty av ett amstaffhuvud på loppisen..

Det va en sådan där grej som fick mig att tappa hakan o ett "måste ha" begär kom direkt..

Eftersom folk lägger ut sina prylar på olika loppisar o får bud från flera håll samtidigt så blir det bara massa strul o skit, o jag blev irriterad..

Efter mycket om o men så godkände h*n ett fast pris o huvudet blev mitt..

O vet ni, varje gång jag tittar på det så blir jag helt varm i hjärtat..

Det påminner mig så jävla mycket om mina fina vovvar, Rimbo o Izor..

Jag bara älskar denna!!