.

Sov som en sten inatt..

Inte pga "trötthet" utan för att jag va hög på socker..

Det är sjukt, jag vet..

 

Nåja, vaknade iaf av att telefonen ringde..

Halvvaken svarar jag o inser att personen i luren va upp över öronen av lycka..

Jag minns den där känslan av när samma person ringde mig runt 6 en morgon o sa "skulle bara säga att vattnet har gått", något i stil med den känslan fick jag nu oxå...

 

Jag vet inte vem av oss som va mest chockad:D

GRATTIS ÄLSKADE SYSTER!!!

 

(nej nej, no bebis)

 

Jag slängde i mig en nyttig frulle o på med promenadskorna o tog mig runt Illharjen, jag va tungen att ge mig ut o smällta samtalet kände jag..

 

Promenaden va skönare än på länge..

Vädret o naturen är så oroligt fin o jag njöt av varje steg..

 

Fick även med mig en vacker sommarbukett som står så fint på köksbordet...

 

Jag insåg när jag gick hur mycket jag tar för givet idag, som jag inte borde...!!

 

För ca två år sedan skulle jag inte klarat denna promenaden, eller jo, kanske, i snigelfart o med smärta för varje streg jag tog..

O idag gick jag som på  moln o borde vara mycket lyckligare för det än jag är..

 

En dag kommer värken tillbaka, o då gäller det att jag har tagit vara på detta, att jag har försökt så gott jag kan o att jag till o med har försökt bygga upp kroppen o hoppas på att värken håller sig borta liiiite längre..

 

att sitta nersjunken i soffan några timmar varje kväll med en dator gör att det sakta men säkert kommer smygandes..

Om jag lägger all tiden jag egentligen lägger på datorn, o byter ut den mot viktigare saker o på promenader el liknande kommer jag vinna massor med välmående...!!

 

Jag har en kropp att ta hand om, en sjukdom att kämpa emot.

Det finns inte tid att sitta fast i sockerberoende o lathet...

 

En dag är den tillbaka, o det är bara jag som kan hålla den borta!!

 

Nu tar jag en kaffe o njuter av en ledig måndag...

Kramar