En konstig dag..

Tog en lång sovmorgon idag, bara för att jag kunde o började jobba sent..
Fick fina kaffegäster på förmiddagen som förgyllde dagens första timmar...
Men sen gick det bara utför, totalt..
 
Bara mer o mer saker ploppade upp i huvudet..
Fler o fler tankar sattes i rullning...
Jag kände mig totalt ur balans, för sanningen är att jag inte hittat någon balans, än...
 
Jag är en person som vill ha kontroll, rutiner och veta precis hur allt ska vara och gå till, helst innan det händer..
Satte mig i soffan o insåg att jag inte har kontrollen jag brukade, inte ens i närheten...
 
I höstas kom jag hem från ett combatpass, ställde mig i spegeln o leendet gick från ena örat till det andra..
Jag va så jävla nöjd..
Nöjd över mitt utseende, min prestation, min tillvaro i övrigt o kände att inget kunde stoppa mig, det var helt enkelt perfekt och framför allt hade jag kontroll på mig själv, jag visste vad jag ville o hur jag skulle nå målen jag hade framför mig...
 
Inte visste jag väl då att hela min värld skulle vändas upp o ner o att jag bara några månader senare skulle ha ett helt annat liv, utan minsta tendens till rutin..
 
Jag vet, det kommer så småning om...
Men har inte varit i rätt fokus för att tänka klart, förän idag, tydligen...
 
Nu inser jag hur annorlunda allt är..
Hur alla dagar blivit så förändrade...
 
Jag säger inte att det blivit sämre, absolut inte..
Vill inte byta ut dom mot nått i världen, men önskar jag kunde släppa tydlarna o bara låta dagarna fyllas med det som ödet säger, utan att sedan sitta där o undra "vad hände där liksom" och känna att jag ligger efter i någon slags vardag, detta är ju min vardag.. Ingen dag är den andra lik, vad som helst kan hända när som helst..
Det är ju det som ska vara tjusningen...
Att följa nått inrutat mönster som jag annars alltid gjort är ju inte ens kul, bara just det att jag va van vid det...
 
 
Jag älskade att laga mat, planera matlådor..
Nu har jag tappat intresset för allt vad mat heter, inte sugen på nått  heller direkt..
och mackor till frukost? Vad skulle det va bra för Pila:D?
Det måste jag verkligen skärpa mig med...
Träningspassen som blev mellan 12-15 st vanligtvis blev bara 7 i februari..
Dock va jag sjuk i slutet men söndagspassen har kommit i kläm med andra trevligheter...
Jag får inte direkt dåligt samvete men träningen gör nått med huvudet, det märks efter en träningsfri vecka kan jag lova...
 
Att inte ha några kläder som passar för att de hänger som en sopsäck är inte heller roligt, jag vet, man kan köpa nya, men hittar ingen lust och VET att jag snart är uppe på några fler kilo..
  Det är inte heller kul att komma till jobbet o gång på gång få höra "men nu måste du väl ändå börja äta"...
Jag äter!
Jag äter så mkt skräp så ni anar inte..
Vågen står fortfarande på ca 67 kg, o jag vet, det ser inte friskt ut..
Jag är inte alls nöjd med mitt insjunkna ansikte heller..
men kroppen har äntligen blivit som den var i slutet av året och sammarbetar med mig igen...
 
Jag vill träna för att öka i muskler, och skulle jag få till 3 pass i veckan skulle jag vara mer än nöjd..
Men det ska prioriteras en massa annat kul oxå, o passen är ofta kvällstid..
Men det handlar ju just om det, prioritering!
 
Sen en annan sak, det är även på jobbet som allt förändras..
Jag går från 75% till 95%, o blir sk Vice butikschef under en period på 1,5 år..
Det kommer alltså bli mer tid på GG, och det kommer krävas en hel del av mig, lära mig nytt och ta större ansvar..
Det kommer bli tufft, och snart är vi igång med en ny högsäsong..
 
Annat småskit som ställer till det är att jag på torsdag har tid för tatuering, men inte bestämt nått att göra än.. Lite stressande...
Sen måste jag boka tid för en grej på bilen, den har fått lida lite ett tag nu o sen smällde jag en grävling för några dagar sen så ska fixa dit en ny del som försvann..
Har en påsk framför mig som jag hoppas ska gå enligt mina (och familjens) planer o inte krocka med flera andras,..
Har för stora krav på mig själv när det gäller en present jag inte har klurat ut ännu...
 
Har nog i övrigt för stora krav på mig själv har jag insett..
Och det är så långt ifrån MIG man kan komma..
"ta mig för vad jag är eller skit i att" är lite mer jag:D
 
Jaja, nu har jag fått ur mig en hel del och imorgon blir det en bättre dag...
 
 
Om man inte vet vart man ska,
är det ingen idé att skynda sig.
Man vet ju ändå inte när man är framme
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0